Då var det klart! Under en lång tid har jag jobbat hårt på att få till mitt visum och nu så är det äntligen fixat. Detta betyder att jag kommer att stanna minst ett år till i Australien (Nya Zeeland och Asien får vänta ett tag).

Egentligen är det lite lustigt, för jag har alltid sagt att jag inte kommer att stanna här och det känns inte riktigt som en plats jag vill bo på, men jag har alltid velat testa på att bo i ett annat land och när jag fick möjligheten så kunde jag inte tacka nej. Får jag dessutom permanent uppehållstillstånd så har jag fri tillgång till NZ också.

Nåväl en sak i taget, låter detta år gå och så får vi se vad som sker då. Och hur som så kommer jag, enligt plan, att besöka svensk mark igen till sommaren nästa år.

Jag tänker inte vara överpositiv dock, eftersom jag inte vet om det är tillfälligt eller om det verkligen är fixat nu, men just nu så verkar det fungera bra. Tro inte heller att det kommer att göra mig mycket mer aktiv online, för det kommer det troligtvis inte att göra, men är skönt att veta att man har möjligheten till det när man vill och behöver. Att Internet är tillbaka är också bra eftersom jag ligger hemma sjuk just nu och äntligen kan göra något av min tid! Troligtvis är det något litet monster på jobbet som smittat mig med något, typ halsfluss, och insjuknade i torsdags morse. Mår bättre nu men har drabbats av tristess och apati av att ligga hemma och inte kunnat göra något (tanken var att jag skulle klättrat hela helgen med övernattning i en grotta, men vad är väl en bal på slottet…*suck*). Kom på igår dock att jag hade hela serien av ”Long way round”, ”Long way down” och ”Race to Dakar” på min portabla hårddisk. Så det betyder att jag spenderat mestadelen av min tid tittandes på folk som reser runt jorden på motorcyklar… Skoj att titta på men nu ligger jag här men en stark längtan av att ge mig ut på vägarna igen med en hoj… Vilket inte gjort mig mindre rastlös…

Jag tänkte ta tillfälle i akt och uppdatera lite av sånt som hänt tidigare. Min rumskamrat, geckon som flyttade in tidigare i år i mitt rum, har jag döpt till Tiki, vilket är vad de ibland kallas på Filipinerna och något jag också förknippar med Kon-Tiki. Det är en hon har jag bestämt, eftersom det ej går att könsbestämma yngligar av geckos, mest för att jag tyckte det kändes konstigt att ha en hanlig ödla stirrandes på mig när jag bytter om osv. Tiki växte sjukt mycket den första tiden men har nu avstannat och är inte alls speciellt stor. Senaste tiden har hon varit försvunnen också, så jag kan inte ge någon bild på hur hon ser ut nu. Verkar vara en av de inhemska arterna dock eftersom hon har en mycket mörkare färg än till exempel våra köksgeckos, som är vanliga husgeckos och inte tillhör Australien från början.

”Projekt ostmacka” har avstannat eftersom jag faktiskt inte har ätit så mycket bröd den senaste tiden. Faktum är att jag knappt kan komma ihåg senast jag köpte vare sig ost eller bröd. Detta beror lite på att dels är det dyrt med ostmackor i detta land och dessutom för att inte bara ost bör vara i kylen, utan även brödet, och jag har ingen plats i kylen att ha mina saker på! Min hylla har blivit kapad av andra… Sedan så har jag inte varit så sugen på det heller, inte riktig känt för att äta smörgåsar.

Jag fick inte jobbet på rescue centret för havssköldpaddor, mest för att jag tackade nej redan under intervjun. Ett fantastiskt jobb att ha på sitt CV men det som de kräver av en speglar inte vad de ger tillbaka till en, ett helgjobb med dålig lön. Fint fine om det bara var ett helgjobb med inte så mycket ansvar, men jag räknade på tiden jag skulle komma att lägga ned på det och det skulle ha blivit 150% (istället för de 30% de erbjöd betalt) för att klara av vad de krävde av en + att jag skulle ha fruktansvärt mycket ansvar för utbildningen och hanteringen av volontärerna och utveckligen av deras PR-material (vilket jag undrar när jag skulle ha tid med att göra med alla de andra uppgifterna). Jag hade älskat att jobba med det, men inte under de kraven. Hade jag bott där så hade det varit ett enklare val, men nu så hade det krävt att jag skaffat bil och pendlat osv, det var tyvärr helt enkelt inte värt det.

Jag är nu en Advanced open water PADI diver! Det gick finfint och var riktigt skoj att vara tillbaka under ytan. Nu vill jag bara fortsätta dyka mest hela tiden, men tyvärr är det en mycket dyr sport… Fast vi håller redan på att planer in nästa dyktrip, vilket kommer att bli om ca tre veckor. Datumet är kanske inte helt bestämt men platsen är, det kommer att bli minst två dyk på SS Yongala! Jag längtar redan!! Har sneglat lite på rescue diver också och hittade ett erbjudande om att få betalt för att utbilda sig till dive master, ett erbjudande jag tyvärr inte kunde ta… Men en dag, en vacker dag… Eller egentligen vilken dag som helst som jag kan.

Min tand pratar jag inte om, vi ignorerar varandra fortfarande och jag är ganska glad för det.

Den senaste tiden så har jag inte gjort mycket väsen av mig. Det finns många olika anledningar till det. Först och främst så är jag ganska usel på att vara aktiv på sociala medier, i alla fall det där med att dela mitt liv och vad jag gör med allt och alla. Däremot så kan jag vara väldigt aktiv med att försöka hålla kontakt med folk, men även där failar jag ibland. Ett annat problem är att jag oftast är så upptagen med att leva mitt liv att jag inte har tid att försöka uppdatera hela tiden vad jag pysslar med, och inte riktigt förstår varför det skulle vara viktigt för alla att veta vad jag gör jämt och ständigt. På detta så har jag dessutom varit Internetlös i flera veckor nu, vilket gör det ganska svårt att vara aktiv på nätet överhuvudtaget. Alla dessa faktorer tillsammans har gjort att jag inte har något koll på omvärlden och ingen har riktigt koll på mig. Ibland är det ganska skönt att vara Internetlös, men när man verkligen behöver det så är det irriterande. Det är bland annat jobbigt att försöka plugga och hålla kontakt med folk där hemma.

Ibland har jag lyckats stjäla lite tid dock för att snabbt se vad som händer, men inte mycket mer än så. I dag har jag lyckats sno åt mig en hel TIMME med Internet, vilket är det längsta jag har haft på veckor (om man inte räknar med att jag ibland har suttit och väntat ca en timme på att kunna läsa ett litet simpelt mail hemma…). Därför tänkte jag fira med ett litet inlägg och säga att jag lever och mår bra.

Helgen har varit riktigt trevlig. Hade två födelsedagskalas att fira, en var en huskamrat och en var en från judon. Jag jobbar och står i och har lyckats få till ett städjobb hemma hos min chef. Han ska sälja sitt hus och vill ha någon som kommer dit någon gång i veckan och städar. Bara för det lilla får tillräckligt betalt för att kunna betala hyra och mat för det , vilket gör att jag kan spara undan lönen från gymmet på grund av det. Rätt så bra tycker jag. Fast snart måste jag börja hitta ett nytt jobb, för snart har jag jobbat ett halvår för gymmet! Tiden går fort måste jag säga, ett halvår? Vad har jag gjort under denna tid? Inte mycket. Det betyder att snart måste jag lämna landet också, jag måste börja göra upp en plan för vad som ska komma härnäst. Fast än har jag ingen panik.

Födelsedagskalas på uppfarten med huskamrater (-1) och en vän till ”familjen” (hon ville inte vara helt med på bild).

Ännu ett år i mitt liv har passerat, dags för ett nytt att starta. Det har varit ett ganska intressant år med många minnesvärda händelser, händelser som påverkat mitt liv rätt så stort. Ska bli intressant att se vad som fortsätter att ske detta år, en hel del fantastiska saker känner jag på mig.

Känner jag mig äldre? Jag måste erkänna att jag faktiskt känner mig en anningens äldre. Inte från i dag dock, utan det har pågått under en längre tid. Det är inte så att jag känner mig väldigt lastgammal, jag känner mig inte speciellt gammal alls, men jag börjar märka att jag har levt lite längre än vissa människor, har lite mer erfarenthet av livet så att säga. Dessutom när man pratar om vissa saker och plötsligt inser att de existerade eller gjordes flera flera år sedan, ja då känner jag mig rätt så gammal ibland.

Det är fortfarande många som tvivlar på min ålder, men det lär nog inte dröja länge nu innan min ålder hinner ikapp mig, det är sånt man får acceptera helt enkelt. Jag hoppas dock att det inte sker allt för fort och illa.

Jag lovar mig själv dock att fortsätta lyssna på vad jag vill med mitt liv och försöka följa det så gått det går. Ibland krockar saker, har jag märkt, men jag försöker att inte ångra några val överhuvudtaget. Det är svårt stundvis men allt har sin tid får man tänka, och jag kan inte direkt klaga på mitt liv heller, inte alls.

Jag måste snart sova nu, för i morgon ska jag på arbetsintervju för jobbet på rescue centret för havssköldpaddor! I den kontakt jag haft med dem än så länge så har allt låtit jättebra, men jag ska försöka inte bli allt för uppspelt. Jag får se det som en liten sightseeing, en chans att se lite mer av östkusten. Ha ha jag är nog lite knäpp i alla fall, för jag ska alltså spendera 3,5 timme, enkel väg, körandes för en arbetsintervju på en halvtimme. Sedan hela vägen tillbaka igen för att ta mig direkt till jobbet på gymmet. Stället jag ska till är ett av de mest turistiska ställena på östkusten, ett av de ställen du måste ha besökt, för tydligen är det lite av ett paradis. Får se i morgon om det verkligen lever upp till sitt ryckte.

Wish me luck!

Det regnade visst rätt så mycket i natt… I morse så var det vatten överallt. Inte så jättefarligt men hela gatan var under vatten i alla fall. Har hänt en gång tidigare, för cirka två månader sedan (shit vad länge jag bott här nu…). Med snö så kan man i alla fall skotta undan det, vatten får man helt enkelt acceptera att det är där. Varmt är det som tur är i alla fall. Vattnet försvinner ganska fort dock eftersom det är på grund av att högvattnet var i sitt högsta läge och tränge undan, så att vattnet inte kunde rinna av. Så fort det blev lågvatten så försvann det nästan direkt. Det blev dock ingen vandring. Alla var ganska trötta i dag, vädret var kast och jag vaknade med ett knä som inte tycker om mig speciellt mycket just nu, så jag har tagit det lugnt och mest spelat spel och läst.

Har börjat läsa en bok som heter ”cod” (det vill säga ”torsk” på svenska) av Mark Kurlansky. En mycket intressant bok. I alla fall om man finner fisk intressant, eftersom den helt enkelt handlar om torsk, och fisket av denna fisk, genom historien.

Här följer några bilder från ”översvämningen”

Så här ser vår gata oftast ut.

Så här såg gatan ut i morse och sist det var översvämning. Svårt att avgöra kanske, men vattennivån är ungefär halvvägs upp till knäna.

Cyklonen har föresten nu dragit förbi och lämnat oss i princip orörda, den gick inte ens över land hos oss. Good job BOM, good job… Men antar better safe than sorry.